Tänk er Lisebergs värsta åkattraktion, eller kanske Amerikas värsta åkattraktion som brukar vara en ställning av trä!!! En karusell, en berg-och-dalbana med höga höjder och djupa dalar. Man kliver på tåget och vet inte vad som kommer att hända, men den ger sig iväg vind för våg. Den svänger snabbt åt höger och tar i nästa sekund en helomvändning till vänster, precis så det kittlar i magen av skräckförtjusning. Den klättrar upp och den stupar ner tills dess att den stannar tvärt med ett tjutande ljud och hela kroppen stannar med en duns och undrar vad det egentligen var som hände!? Och när man kliver av karusellen känner kroppen sig lite skakig av åkturen. Men det kommer man ju inte ihåg nästa gång besöker tivolit, då är det på det igen!
Welcome to my life! Welcome to my ride!
En helgalen vardag där det har kännts som om jag aldrig fått tillfälle att hoppa av karusellen. Den har gått om och om igen. Den tar nya tag, upp och ner, upp och ner. Och precis när jag äntligen fått stopp och ryckt i handbromsen - så är den nu igång igen! Och samma känsla slår mig igen, vad var det som egentligen hände?
De tre senaste månaderna har varit tuffa med många dalgångar på karusellen, men det har hela tiden funnits något eller någon att dra sig upp för. En känslomässig resa som har lärt mig ett och annat, en resa som jag sent kommer att glömma. Och som tur var, fanns det någon eller något som inte hade glömt mig! Någon drog i handbromsen men såg även till att min karusell startade om igen, men förhoppningsvis på en rakare räls. Vart denna karusell tar mig har jag ingen aning, men ett som är säkert är alltså att det är ett nytt spår! Nyfiket hänger jag med och njuter...
...av att ha jobbet tillbaka!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAM!
12 år sedan
