Helgbestyr vs. lugn

Nu är jag igång igen. Nytt jobb, nya utmaningar. Men det känns mycket bra! Även om det är mycket att lära och ett högt tempo så känns det ändå som om jag hittat lite lugn och ro igen efter min ride i berg-och-dal-banan.

Det mesta känns bra nu...Om man bortser från lite privata problem med sambon... Rastlösheten! Som beteendevetare jag är har jag nu konstaterat vi båda egentligen har varsin diagnos, dock samma diagnos. ADHD! Haha..

Jag och min kära sambo håller igång på alla möjliga sätt och varje helg så pratar vi om att vi måste börja och varva ner snart. En typisk söndagsreplik på 42:an lyder:
-"men nästa helg ska vi BARA ta det lugnt och inte fara omkring som vi har gjort denna helg." Helgen därpå låter det likadant. Vi lär oss aldrig! Fast å andra sidan har vi ju kul också. Idag tog vi oss i kragen och tog det lite lugnt. Observera "lite". Vårt problem är att vi har problem med att sitta stilla. Göra ingenting! Bara vara...det finns inte hos oss. Vi bara måste sysselsätta oss med...VAD SOM HELST. Igår lovade vi varandra (som alla andra helger), på söndag chillar vi!
Och det började bra, med frukost på säng! Men efter en halvtimme kryper det i oss båda. Högt bedyrat att inte dra oss mot kommersen kommer vi på den briljanta idén om att ta en promenad till en sportaffär för att slipa sambons skridskor. I väntan på att få det utfört, kommer vi på oss själva vandrandes runt på Nisses! Vi tar oss i örat och knallar hem igen. Väl hemma, ja då sattes det igång med storstädning. Helt otroligt!

Jag har problem med att slappna av - jag vet! Och av denna helg att döma - så vill jag inte förändra det beteendet heller! Jag har insett att slappna av inte är JAG. Jag faller tillbaka i det gamla mönstret återigen. Frågan är om trivs rätt bra med det ändå? Jag tror faktiskt det...

...för nu ser jag fram emot nästa helg igen!!!!! =)

Välkomna mor och far!