Efter en mycket härlig och mestadels avkopplande vecka hemma så bär det av igen. Denna gång far Norrgötland till Norrbotten och hälsar på Kiruna-Släktingarna.
Julen har som alltid - varit super! Trots förutsättningarna som tog oss hem några dagar tidigare så har det med tiden blivit lättare och lättare att bara vara i stunden. Men det är fullt ös ändå... Tomten var snällare än någonsin i år och jag/vi fick så himla många bra julklappar att man nästan skäms! Särskillt eftersom vi inte kunde vara lika generösa tillbaka. Men när förutsättningarna blir bättre så får vi gengälda denna bristfällighet. Stämningen på topp och morfar är kvällens stjärna som vanligt. Efter 1,5 timmes skrattanfall var det väl inte konstigt att jag vaknade upp med träningsverk i magen och en hes hals. Såå härligt med ett gott skratt.
Dagarna går fort ändå och igår var det dags för älskade lillasyster att påbörja sin resa mot när och fjärran. Ja, de mellanlandar ju förståss i Norge innan hon beger sig ut på äventyr i Asien. Hon lämnade oss lite motvilligt och det kändes tungt även för oss som blev kvar. Pappa erkände på kvällen att han tyckte att det var ledsamt att hon försvann och lämnade henne med orden "Nu kommer du inte hem och är drunken från Thailand". Haha, typiskt pappa! Ni som känner eran Astrid lindgren-historia vet att det kommer från Barnen i Bullerbyn. Som tur jag har så kommer jag förmodligen att få träffa henne en gång till innan hon åker och det känns mycket bra, lill-maja våran. Å så tomt det blev...
Summa sumarum så kan man väl säga att en vecka hemma har bjudit på många aktiviteter som i sig har hållt ett högt tempo men som varit mycket mysiga och avkopplande. Bowling, promenader, spel, julklappar, besök, Birsta och mycket mer... Och det bästa är... Ännu är det inte slut. För nu väntar nya äventyr i Norrbotten med förhoppningsvis lite snowboard, skoter, pimpling och mys på nyår. Vi har sett fram emot det här länge och det bästa av allt är att det blir en överraskning för Kiruna-släktet.
Dock har vi en lång resa framför oss, 12 h i bil!
Men vad gör det när min älskade M håller mig i handen heela vägen...
TACK för en underbar jul, semester och vistelse hemma!
KRAM
12 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar